fredag 25 april 2008

Towsley Canyon






Favoriten bland efterjobbethajkerna är Towsley Canyon. Den ligger knappt 10 minuters bilresa från jobbet längs The Old Road - den gamla vägen som slingrar sig fram och tillbaka på sin väg från Sylmar och Santa Clarita. I vanliga fall ser man inte ens den gamla vägen, eftersom Interstate 5 breder ut sina 8 filer i betong som ett tak högt över sin äldre kollega.  

Två gånger har jag varit där och det kommer att bli fler. Första gången tog vi den långa turen - dryga 6 miles och ett antal hundra höjdmeter. Man gick in i en canyon, upp på en bergsrygg som man sedan följde en god bit, och slutligen ner igen i en annan canyon som man följde tillbaka ut till parkeringen.  Viss benkänning efter en sådan tur. Jogging bitvis för att hinna innan det blev mörkt. 

Idag gick vi istället på upptäcksfärd längre i slutspurt-canyonen. Det blev raskt väldigt snårigt och helt ospårat. Det finns en kulturell skillnad här - amerikaner visar stor osäkerhet när man kommer utanför markerade leder och fritt orienterar i terrängen.  De har ju aldrig fått smaka på allemansrätten, och jag tror att en del av rädslan kommer av att man är orolig för att göra trespassing på någon annans mark.

Nåväl - vi kom aldrig fram till det vattenfall längst in i canyonen som de spanat in på Google Earth - mörkret föll och vi fick vända tillbaka. Men längs vägen fanns både spår av gammal oljeutvinningsutrustning och så kallade tar pits - hål, eller ibland hela bäckar med olja och tjära som rinner ut ur berget. Det gäller att kliva rätt för att inte halka och smeta ner sig.

Bifogar lite bilder som illustration - kolla cyklisten på bilden med de veckade solbelysta bergen i Santa Clarita, bäckarna av rinnande tjära, stenarna mitt i oljeflödet, och slutligen stinkbaggen som ställt sig i färdigställning för att spruta ner våra kängor med illaluktande sekret... 

Inga kommentarer: