Ett par katter tittar lojt på mig när jag kämpar uppför de branta gatorna. En tom spårvagn skramlar förbi. Bara föraren och konduktören. Inga turister har vaknat ännu. Tar en extravända längs Levensworth Street och rundar en fotograf som just plockar ihop stativet efter att ha tagit Bilden just i soluppgången. Tvekade själv en stund om jag skulle ta med mig kameran eller om jag skulle koncentrera mig på springandet och istället bara njuta av vyerna. Valde det senare.
Nerför Hyde Street ända ner till stranden. Det är så brant att trottoaren övergår trappsteg lite här och där. Väl nere vid vattnet luktar det tång. Jag springer längs stranden och sedan ut på en av de långa svängda pirarna. Golden Gate-bron lyser djupröd i morgonljuset och dimmolnen ligger som sockervadd ovanpå kullarna borta vid Marine Headlands . Härifrån är det inte långt ut till Alcatraz, med sitt karaktäristiska vattentorn i kontrast mot det svaga ljuset över North Bay. Ett kryssningsfartyg glider sakta in mot hamnen och en kanalsimmare i våtdräkt simmar utåt - följd av en roddbåt i sakta mak. För många år sedan seglade vi här, det var en kall historia i en hyrd segelbåt. Nu är det varmt - till och med värmerekord - och enda vettiga tiden att motionera utomhus är nu på morgonen.
Hemvägen är tuff. Känns som hundra höjdmeter rakt uppför en åtminstone röd skidbacke. Men när jag väl kommit upp kan jag inte motstå frestelsen att vika av till vänster och springa utför Lombard Street - den brantaste gatan av dem alla - som går i serpentiner utför. Sedan uppför igen.
Här och där möter jag andra joggare. Alla med samma lyckliga leende på läpparna. Och jag förstår varför - det är helt enkelt bara så vackert att springa här i utsikternas stad i soluppgången en lördagmorgon i mitten av maj.
1 kommentar:
Oj nu blev jag riktigt sugen på att ut och springa! Fast här i Beijing så gör man inte det; luften är för dålig. Istället får man nöja sig med att springa inomhus på löpband. Inte alls samma känsla ...
Skicka en kommentar