Cold Canyon

För några år sedan besökta jag i Death Valley - en av jordens torraste platser. Det regnade...
Igår besökte vi Grand Canyon - inte heller den känd för väta. Det haglade och snöade...
Hur skall man tolka detta?

I varje fall var det synnerligen vackert med hagelskurarna som en efter en kom blåsande söderifrån över platån, täckte marken med vita småkulor och sedan kastade sig ut över avgrunden och tillfälligt raderade ut utsikten över stenväggarna på andra sidan canyonen. Det liksom hände något hela tiden - utsikten kom och gick. Inte bara stå och glo på samma vy hela, utan man kunde återupptäcka den igen och igen.

Men som Mats uttryckte det: Man blir inte besviken på Grand Canyon - oerhört häftigt. Ju mer man ser ju mer vill man upptäcka. Måste komma tillbaka med mera tid i bagaget och hajka hit och dit bland stenväggarna.

Nu morgon i Williams - den lilla stad längs gamla Route 66 som vi bor i. Påplälsade människor handlar på Safeway på andra sidan gatan. Några enstaka bilar åker förbi och molnen ligger lågt. Enligt lokalbladet skall en vildavästernaprad gå av stapeln nu klockan 10 på förmiddagen. Vi befarar det värsta och laddar kamerorna inför eventet.