Giftig ek

En herre på logistikavdelningen på jobbet är vad norrmännen kallar "turgalen". Han spenderar stora delar av sin lediga tid på vandringar - hikes - i bergen som omger Los Angeles. Dessutom arrangerar han korta efterjobbet-vandringar för de som vill vara med. Igår var vi sju stycken som mötte upp på parkeringsplatsen vid kvart över fem. Målet denna eftermiddag var en canyon med ett antal vattenfall. 

Efter 20 minuters bilresa var vi framme, En gles skog som drabbats av skogsbrand för ett par år sedan. Det var huvudsakligen undervegetationen som brunnit, så trädstammarna var dekorativt svarta av sot och träden levde fortfarande i högönsklig välmåga. Det hela visade sig bli en mycket guidad tur där vi framförallt fick lära oss att passa oss for giftig ek - Poison Oak - en till utseendet timid buske med ekliknande blad som man INTE fick röra. Gör man det så fäster den olja som bladen är insmetade med på huden, och sedan drabbas man av svår klåda. Det räcker att röra ett blad eller en gren så är det klippt. Man skall till och med passa sig för att klappa husdjur som råkat stryka sig mot busken i fråga...

Denna giftiga ek visade sig vara den mest vanligt förekommande busken längs vår vandring, så det blev en hel del klivande och tillbakaryggande längs färden. Återigen var kortbyxor ett dåligt valt klädesplagg - jag var den ende som hade sådana - sannolikt av just denna anledning. 

En okänd procent av världens befolkning är dock immun mot klåda från giftig ek, och jag håller just nu tummarna för att jag ingår i den gruppen. Det var nämligen så att klådan inte heller kommer direkt som av t ex våra egna brännässlor - den briserar förts efter några timmar eller några dagar - även detta tidsintervall var oklart. Tror jag klarade mig, men kan vara helt lugn först om några dagar :-)