Ny upptäckt

Nu ikväll när jag steg ut ur bastun efter att ha tränat på gymet så upptäckte jag den plötsligt - den anspråkslösa maskinen på väggen som jag tidigare inte lagt märke till.  En fyrkantig halvstor låda med lock som gick att öppna. Under locket fanns en cirkulär öppning, stor som  supersizemuggen på Mc Donalds. Jag var förbryllad ett ögonblick, men sedan ramlade poletten ner - detta var givetvis en elektrisk badbyxcentrifug!!! Swimsuit Water Remover - eller liknande.  Man skall alltså stoppa ner sin blöta simdräkt i öppningen, stänga locket och sedan köra maskinen i några sekunder - och därefter behöver man inte hantera den läskigt blöta och kalla baddräkten i extra plastpåse i träningsväskan.

Givetvis fanns den vanliga floran av varningar och förbud tydligt uppspaltade på maskinens framsida; vilka ting man inte fick stoppa i centrifugen och en uppmaning att hålla alla sina kroppsdelar borta från de roterande delarna. 

Maskinen gjorde mig glad - dels över att detta verkligen är ett seriöst gym som på alla sätt söker lösa medlemmarnas behov - och dels för att jag fortfarande efter att ha spenderat rätt mycket tid i detta land, kan häpna över tingens ordning härborta.

Nu är det strax läggdags, men imorrn kommer förhoppningsvis en drapa om helgens besök i Joshua Tree...

95.5 KLOS

När jag inte lyssnar på ljudböcker i bilen till och från jobbet händer det att jag rattar in radiostationen 95.5 KLOS - de spelar klassisk rock för det mesta. Kanske inte så nyskapande, men ändå trevligt att lyssna på när man sakta rullar mellan trafikljusen på Topanga Canyon Boulevard.

Om morgnarna kör de dock ett pratprogram som man bara kan häpna över. Dagens färd till jobbet var ganska normal - tog cirka 30 minuter, och under denna tid hann jag avnjuta tre inslag i programmet i fråga. Det första handlade om att man nu lanserat Kosher öl - bra för ortodoxa judar som vill koppla av baren efter en hård dag i synagogan, hävdade man. Har svårt att avgöra om detta bara var båg eller om det trots allt finns något korn av sanning här...

Det andra inslaget bestod av att en lyssnare och hans assistent ringde in till programmet. Lyssnaren hade hittat ett gammalt radiostyrt modellflygplan i sitt garage - en stor rackare - 6 fot mellan vingspetsarna. Han önskade nu att detta plan skulle få göra en grandios sorti från denna världen - helst i direktsänd radio. De hade monterat en mobiltelefon inuti modellflygplanet, och tanken var nu att starta planet, låta det flyga upp till 300 fots höjd, och däruppe göra någon form av manöver så bägge vingarna bröts av. Därefter skulle flygplanskroppen störta mot marken och krascha. Tro det eller ej - man genomförde faktiskt denna befängda idé. Radiostationen ringde upp mobiltelefonen som var fastsurrad inne i modellplanet, och lyssnaren kommenterade händelseförloppet via en annan mobiltelefon medan assistenten rattade radiostyrningen. Först ett envetet surrande när motorn startades och körde, sedan det spröda krasandet när vingarna bröts och slutligen den stora kraschen - allt i direktsänd radio. Kommentarer överflödiga.

Det sista inslaget handlade om en tragedi som inträffat någonstans på ostkusten. En äldre dam var dålig i magen och råkade släppa sitt väder högt och ljudligt under ett tyst och laddat ögonblick under söndagens gudstjänst i en landsortskyrka. De andra församlingsmedlemmarna kunde inte hålla sig, utan brast ut i gapskratt. Damen blev då så uppbragt att hon sprang ut ur kyrkan, kastade sig in i sin bil och körde till en närliggande utsiktspunkt. Där parkerade hon bilen, gick resolut fram mot kanten och kastade sig ut från den 500 fot höga klippan... Radiostationen citerade tidningsintervjuer med vittnen, poliser och församlingsmedlemmar. 

Vad säger man...? Kanske dags att återinföra radiomonopolet - om det nu någonsin funnits något sådant här...

Casual Fridag

Yes - nu är det fredag!

Och det innebär att man kan klä sig något ledigare på jobbet.

Själv trodde jag att Casual Friday var ett utdött begrepp, men så är icke fallet. Måndag till torsdag finns en förväntan att i alla fall de mer seniora  medarbetarna är hyfsat klädda. Själv brukar jag ha en snyggare skjorta och byxor som inte är blåjeans - då smälter jag in ganska bra. Slips förekommer endast i undantagsfall - t ex om man skall presentera något för firmans ledning.

Men på fredagar utbryter friheten - då skall man ha jeans och rödrutig skjorta, t-shirt eller liknande. En av förklaringarna jag hört runt detta fenomen är att många åker direkt från jobbet till sportstugan ute i vildmarken, och då är det helt okej att vara klädd för detta på en gång. 

Nu är det torsdag kväll - jag har just kommit hem från gymmet. Fick ett gratis veckokort av prova-på modell av hustrun till en av mina kollegor. Idag startade jag detta kort på det Spectrum-gym som ligger ett par kvarter från där jag bor. Mängder av squashbanor och en jättestor maskinhall där man lätt kan gå in i väggen - spegelväggen alltså - inte lätt att veta om det är en spegelbild eller ytterligare en maskinarea som man ser... Stället har till och med bastu - men där träder man in på egen risk och man får absolut inte hälla vatten på bastuaggregatet. Stora skyltar upplyser om detta. Men det var förvånansvärt varmt - riktigt bra - har bastat tidigare i detta land i utrymmen obetydligt varmare än utomhus.

SciFi Channel visar dåliga monsterfilmer på TV och kvällsmaten består av hälsomacka med avocado och tomater - jag känner mig riktigt nyttig.  Bra som motvikt till vissa andra middagar under veckan... Till detta dricker jag iste - som man köper i stora dunkar. Varför finns inte sånt' hemma? 

Påskskidåkning

Påsktid är skidtid, och det gäller tro mig eller ej, också i LA. 

Fyra och en halv timmes bilkörning härifrån ligger Mammoth - ett 3100 meter högt berg på baksidan av Sierra Nevada. Mindre än 30 miles fågelvägen från Yosemite. Resan går längs väg 14 ut från norra Los Angeles - och efter att ha passerat parkeringsplatsen för trafikflygplan utanför Mojave och marinens testcenter vid China Lake, så går vägen rakt fram genom öknen. Man passerar små samhällen med fantasieggande namn - Lone Pine, t ex - den ensamma tallen. På höger hand passerar man de två avtagsvägarna mot Death Valley - man kan välja att åka antingen norr eller söder om en uttorkad sjö. Lavastenar och kaktusar lite här och där utanför bilfönstret.

Så småningom börjat stigningen, och plötsligt glider man in i samhället Mammoth Lakes. Här finns skidor att hyra, bastanta frukostar att äta och snövallar att häpna över. De senare många meter höga. Årligen snöar det nästan 10 meter här! Detta parat med 300 soldagar gör skidförhållandena nästan ideala. Berget är helt enkelt fantastiskt. Ett 30-tal liftar och oändliga möjligheter att åka varhelst man önskar. Det blev tre dagar av strålande sol och nästan vindstilla. Inte mycket folk heller, konstigt nog. 

Det enda som saknades var mer benmuskler - Telemarken sätter sina spår i form av träningsvärk dagen efter. Och min tro är att mina slalomåkande kollegor hade något lättare att komma igång om morgnarna pga detta. Varmt var det också - i söndags eftermiddag uppskattningsvis plus 20 grader nere nere vid dalstationen, och en glass hade suttit fint medan afterskibandets Janis Joplinkopia framförde Me & Bobby McGee på utomhusscenen.

Giftig ek

En herre på logistikavdelningen på jobbet är vad norrmännen kallar "turgalen". Han spenderar stora delar av sin lediga tid på vandringar - hikes - i bergen som omger Los Angeles. Dessutom arrangerar han korta efterjobbet-vandringar för de som vill vara med. Igår var vi sju stycken som mötte upp på parkeringsplatsen vid kvart över fem. Målet denna eftermiddag var en canyon med ett antal vattenfall. 

Efter 20 minuters bilresa var vi framme, En gles skog som drabbats av skogsbrand för ett par år sedan. Det var huvudsakligen undervegetationen som brunnit, så trädstammarna var dekorativt svarta av sot och träden levde fortfarande i högönsklig välmåga. Det hela visade sig bli en mycket guidad tur där vi framförallt fick lära oss att passa oss for giftig ek - Poison Oak - en till utseendet timid buske med ekliknande blad som man INTE fick röra. Gör man det så fäster den olja som bladen är insmetade med på huden, och sedan drabbas man av svår klåda. Det räcker att röra ett blad eller en gren så är det klippt. Man skall till och med passa sig för att klappa husdjur som råkat stryka sig mot busken i fråga...

Denna giftiga ek visade sig vara den mest vanligt förekommande busken längs vår vandring, så det blev en hel del klivande och tillbakaryggande längs färden. Återigen var kortbyxor ett dåligt valt klädesplagg - jag var den ende som hade sådana - sannolikt av just denna anledning. 

En okänd procent av världens befolkning är dock immun mot klåda från giftig ek, och jag håller just nu tummarna för att jag ingår i den gruppen. Det var nämligen så att klådan inte heller kommer direkt som av t ex våra egna brännässlor - den briserar förts efter några timmar eller några dagar - även detta tidsintervall var oklart. Tror jag klarade mig, men kan vara helt lugn först om några dagar :-)

Anza-Borrego

I söndags kunde jag inte hålla mig från att göra en liten tur ut i terränglådan. Väderleksprognosen lovade regn, och det brukar vara speciellt trevligt att uppleva i öknar. Sagt och gjort, väckarklockan ringde 05.00 och några minuter senare knappade jag in Anza-Borrego Desert State Park på GPSen i bilen. Tre timmar och två minuter skulle färden ta - lite långt kanske för en söndagstur, men det skulle visa sig vara värt besväret.

Under bilresan blev jag dock betänksam. Utetemperaturen gick stadigt nedåt ju längre söderut jag kom. Till slut mötte jag bilar med snö på motorhuven. Träd och kaktusar längs vägen blev snötäckta och en iskall vind blåste. Och där satt jag i förarsätet iförd kortbyxor - det var ju så varmt 

och fint när jag startade... Tur att fleecetröjan var med iallafall. Problemet löste sig själv då öknen jag siktade på låg betydligt lägre än de omkringliggande bergen, och temperaturen därnere var klart mer kortbyxanpassad. 

Gick två vändor längs lederna i Anza-Borrego - den 

första till en palmdunge som gömde sig långt uppe i en canyon, och den andra till ett obetydligt vattenfall med det imponerande namnet Devil's Hole. Vårblommorna stod som spön i backen och sceneriet var inte att klaga på. De animala observationerna inskränkte sig till några skalbaggar och en kollibri! Riktigt kul att kolla in när den står blick stilla och hovrar i luften. 

Totalt föll fyra regndroppar under hela dagen. Risporna på armar och ben av kaktustaggar var betydligt fler - denna typ av natur kräver annan motorik än skogen hemmavid, där man glatt tränger sig igenom täta busksnår utan att fundera över konsekvenserna...

Vardagsrealism

Ibland är det de små vardagsnära tingen som får en att förundras - det där med diskborste, t ex. 

I min lägenhet ingår utöver möbler också en komplett köksutrustning.  En liten flaska diskmedel ackompanjerades av ett par disktrasor och någon form av disksvamp - men ingen diskborste. För att avhjälpa denna brist steg jag in på Beds, Linnen and more - som också har en massiv kollektion av köksutrustning. Där fanns diskborstar - men inte den gamla hederliga modellen utan givetvis en produktutvecklad kusin. Nu är jag alltså ägare av en diskborste med betydligt större och utbytbar borst - och framför allt har den diskmedelsbehållare i skaftet, med en tryckknapp i gummi så man kan plutta ut en droppe diskmedel i borsten innan man attackerar någon smutsig pryttel. Fantastiskt - har inte tidigare insett att jag behövde just en sådan.

En annan detalj i säng- och köksutrustningsaffären: den bestod av två våningar - och då ställer sig givetvis problemet: hur får man med sig kundvagnen uppför rulltrappan. Allt har en lösning - i detta fall det som jag först trodde var en miniatyrkopia av en schweizisk kuggstångsjärnväg som löpte parallellt med rulltrappan. En kundvagnsrulltrappa, givetvis! Man jackade in sin kundvagn i banan och åkte glatt bredvid själv. Skyltar annonserade att vagnarna inte fick vara överfulla och att små barn inte fick fick sitta i barnsitsen under färden uppför. 

Ser fram emot nya upptäckter i nya affärer.

Malibu

Tänkte ta en promenad på stranden ikväll, men se det gick inte... 

Topanga Canyon Boulevard var avstängd pga en olycka och bilarna fick trassla sig över en parkeringsplats för att komma fram. Dessutom var jag i vanlig ordning lite väl optimistisk gällande dagsljuset - det skymmer fort här och bara en liten stund efter det att solen gått ner så är det mörkt. 

Jag bor ungefär en halvtimme från havet - man åker den smala, slingriga canyonvägen över bergen och sedan ramlar man ut på väg nummer ett mellan Santa Monica och Malibu. Kustvägen är hårt trafikerad och tempot är högt. Inte alls det där långsamma tempot som man skulle vilja hålla när man åker med vindrutan öppen och ena armbågen på dörrkarmen och tittar på utsikten.

En bild blev det iallafall på solnedgången över Stilla Havet, bergen, palmerna och den aldrig sinande strömmen med bilar.

Hollywood

Att gå på bio här torde väl vara en kulturellt korrekt handling, eller hur? Och att dessutom göra detta i just Hollywood måste väl vara extra bra. Sagt och gjort - på jobbet rekommenderade de biografen Arclight på Sunset Boulevard - stora välvda dukar och bra ljud. Under bilresan dit passerades  ett antal skyltar med namn som klingade bekant. Beverly Boulevard, Melrose Avenue, osv - tror jag har hört namn i denna klass i film- och TV-seriesammanhang tidigare.   

Allt är ju välordnat här, så ett stort parkeringsgarage fanns i anslutning till biografen. Och landmärket för att hitta rätt var Amöba Reccords - den stora skivaffären i gathörnet. Då visste man att man kommit rätt. Har förresten blivit varnad för att gå dit - alla därinne är piercade eller tatuerade på något sätt - och bland dilbertbåsen på jobbet lever tron att upprepade besök där leder till personlighetsförändringar åt det mer ostrukturerade sättet. 

Också i anslutning till biografen fanns matställen med mer eller mindre nyttig profil, solariet LA Tan, och givetvis 24 hour Gym - vad mer kan man begära av tillvaron? Husen i kvarteren runt omkring är förresten iklädda gigantiska skyltar med reklam för olika filmer, och en och annan tvåvåningars plastmodell av Godzilla klättrar över hustaken. Men någon våt cement att vila handflatorna på hittade jag inte denna gång.

Filmen var befriande brittisk. Två irländska yrkesmördare hade av outgrundlig anledning blivit förvisade till Brygge i Belgien - och trasslade runt i denna medeltida stad. 70 procent av meningarna i filmen innehöll ordet f*ck*n' - ibland till och med flera gånger i samma bisats. Karamellglacerade popcorn fulländade upplevelsen.

PS - har förresten knåpat med blogginställningarna, så nu kan man droppa anonyma kommentarer oxå

Varför sitta stilla?

Enda miljöpoängen denna helg kom av att taxin mellan jobbet och flygplatsen i San José fredag eftermiddag var en hybridbil. En Toyota Prius som tyst och smidig, mestadels mha elmotorn, gled fram mellan mullrande V-åttor på motorvägen. Resten var rätt vansinnigt.

Jobbade onsdag till fredag uppe i Sunnyvale i Silicon Valley. Fredag eftermiddag flög jag tillbaka till LA, hittade bilen på parkeringen (OBS - inte bortbogserad denna gång) och åkte hem till lägenheten. Den GPS som hyrbilen är utrustad med är fantastisk - den kan mer än att bara visa vägen - den varnar nämligen för bilköer också, och erbjuder sig artigt att hitta på alternativa rutter för att undvika köerna. Denna lilla feature använde jag på vägen hemåt, och fick då lära mig att gatan som går förbi Burbank-flygplatsen faktiskt är samma gata som jag bor på. Det hade jag ingen aning om. Det var bara att svänga ut och sedan köra rakt fram förbi 150 trafikljuskorsningar, så var jag hemma :-)

Snabb ompackning och sedan iväg till LAX istället.  Därifrån nattplanet kl 23 till Fort Lauderdale. Fem uppfriskande timmar senare stod jag klockan 7 på morgonen i ett regnigt Florida, tre tidszoner bort. Tur att Rita mötte och att frukostomeletten var mättande. 

Lördagsaktiviteten bestod av dykning - vraket av ångaren Copenhagen och en plats som kallades the Nursery besågs. Det första dyket varade i hela 50 minuter, så vi huttrade rätt ordentligt när vi klev ombord på dykbåten. Märkligt att frysa i Florida... Hur som helst så var sceneriet under ytan helt fantastiskt - koraller i olika former och massor av färggranna Nemofiskar.  

Hemresa från Florida söndag kväll - mellanlandning i Dallas - lite besviken dock, ty jag hade förväntat mig fler Cowboyhattar på flygplatsen där. När flygmaskinen väl landat i LA långt efter midnatt lyckades jag ta fel buss ut till bilparkeringen, och fick mig en stärkande långpromenad med rullväska över mörka asfaltsöknar fram till den vita Chevan på plats B287. Viss trötthet kunde märkas på jobbet måndag morgon...

Mera motflyt

Var är min bil???

Måndag morgon stod inte min vita Chevy Malibu på den parkeringsplats jag ställt den på söndag kväll... Förvirring, letande och funderande. Till slut lyckades jag få reda på att bilen bogserats bort under morgontimmarna. Den hade tydligen stängt in en annan bil som ville ut tidigt. Idiotiska parkeringsrutor i kombination med en efter flygresan MYCKET trött Björn resulterade i en lättare felparkering, som alltså straffades hårt.

Åkte taxi till uppställningsplatsen - taxichauffören visste mycket väl var den låg - hälften av alla hans körningar gick dit. Efter att 104 dollar bytt ägare, kunde jag sedan äntligen rulla iväg mot jobbet min första arbetsdag i detta land. 

Sidvind

En filmsnutt som visar flygvädret i Tyskland i lördags.

Tar gärna några timmars väntetid och alternativ landningsplats i stället för detta..

Motflyt

Resan västerut tog denna gång inte mindre än 44 timmar i anspråk - rekord, tyvärr...

Dåligt väder i Munchen gjorde att vi istället landade i Nurnberg - satt fyra timmar i planet ute på plattan och tittade på alla andra stora flygmaskiner som stod parkerade huller om buller utanför den lilla terminalbyggnaden. Stämningen var dock god i kabinen då medpassagerarna drack upp sina taxfreeinköp i brist på annan sysselsättnig.

Tillbaka till Munchen. Kö i fem timmar för att byta ut biljetten, då flygmaskinen mot LA hade redan avseglat. Det var till en början en mycket sansad tysk kö som flöt oändligt långsamt men till slut upplöstes i anarki. Hotell och flygning nästa dag istället.

24 timmar senare än beräknat var jag (men inte min väska) framme på LAX